VGKs Amen Corner

Nu är det mars och så här års börjar det pirra i golftarmen, många lämnar Sverige för att värma upp svingen på sydligare breddgrader.

Bollar beställs, man tittar lite extra i Svensk Golfs utrustningsspecial, alla drivers verkar gå ytterligare några meter längre, det finns nya putters och wedgar som skriker på att bli köpta.

Men framförallt närmar sig i mina ögon den största tävlingen av dem alla, Masters. Masters är den enda Majortävlingen som alltid spelas på samma bana, Augusta National i Georgia. Jag har sett denna tävling mer eller mindre varje år sedan 1986 då vi lyckades få låna TV i rektorns kontor på Rudbeckianska Gymnasiet.

För er yngre kan vara värt att nämna att kabel TV inte var vanligt på den tiden. Det året vann Jack Nicklaus sin sista majorseger efter en makalös sista runda på sju under par (sex under sista 9).

Golfbanor som anordnar större golftävlingar har ofta en del av banan som är lite tuffare att ta sig igenom eller ofta är viktig för utgången av tävlingen. På Augusta har vi Amen Corner, hål 11, 12 och 13.

Hål 11 White Dogwood (På Augusta har alla hål efter ett namn på en växt), Par 4 453 meter

Hål 12 Golden Bell Par 3 142 meter

Hål 13 Azalea Par 5 466 meter.

Amen Corner

2016 skulle Jordan Spieth säkra hem segern i tävlingen, efter 9 hål sista dagen leder han med 5 slag och det var nog många som gick och lade sig då med vetskapen om att det var klappat och klart för den unga talangen. Hål 10 bogey. Hål 11 bogey Hål 12 quadrupelbogey efter två bollar i Rays Creek och detta på ett hål där han slår ut med en pitchingwedge eller max en järnnia. Därefter var vår Jordan en bruten Man/Pojke och segern gick till Danny Willet i stället.

En annan bana med en signaturslinga är Innisbrook i Florida. Hål 16 -18 på Innisbrook kallas för The Snake Pit och är känt för den svåraste avslutningen på den Amerikanska PGA touren.

På en av Jack Nicklaus’ banor PGA National kallas hål 15-17 för The Bear Trap, man marknadsför denna del av banan som den mest krävande Tre-hålskombination på touren.

Avslutningen på Quail Hollow, också den en PGA-bana kallas för the Green Mile, även här en väldigt tuff avslutning.

The Bear Trap

The Green Mile

The Snake Pit

På VGK har vi i mina ögon en väldigt tuff del av banan bestående av hål 12 – 15, kommer man undan del delen av banan utan katastrofer ser dagen ofta bra ut och man kanske se fram emot den där glassen som kompisen får betala. Borde vi inte ha ett namn på denna del av banan och kanske också en lämplig markering av denna.

Söndagen den 9 april är det dags för sista rundan av Masters 2017 och då sitter i alla fall jag klistrad vid TVn.

Skicka in ditt förslag på namnsättning av VGKs Amen Corner till anders.holmer@vasterasgk.se

En sån här text kräver nästan att det finns en “lika som bär”.

Jason?…………………………………………….. Stefan?

Martin Strand